Jag tycker Jeanette Gentele i SvD har sina poänger i sin recension av filmen. Bl a uppskattar jag det lustfyllda rökandet (mycket oväntat), det vackra franska landskapet (inte fullt så oväntat), de alldeles vanliga fransmännen som Bettie möter under sin resa och Nemo Schiffman som spelar Betties dotterson Charly. Naturligtvis uppskattar jag även Catherine Deneuve (andra filmer med henne har jag skrivit om 2009 och 2011), men det räcker liksom inte.
Mina invändningar är främst två: slutet är bedrövligt dåligt och filmens manus ungefär lika illa. Den ganska dystra och sorgliga filmen slutar i en slags sorglöst gulligull som för mig bara blir irriterande. Dessutom saknas alltså en berättelse och istället får vi del av en massa olika berättelsetrådar som det aldrig spinns vidare på, vilket gör att handlingen blir smått obegriplig och ointressant. Kanske är det meningen men det blir tråkigt och är inte rättvist mot huvudrollsinnehavarna som verkligen gör sitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar