Det är något med udda filmer som griper mig, samtidigt kan det vara just det udda som stjälper filmen. Jag vet inte riktigt om det är så här, kan inte bestämma mig om det. Någonting i Cheynnes skörhet, någonting i det judiska, någonting i relationerna som jag inte begriper...
Det handlar om hämnd, om förintelsens konsekvenser, om en uttråkad popdiva, om judiska nazistjägare, om att hitta sig själv någonstans bortom historien och hämnden, om att tala helt utan magstöd, om vårt ansvar för varandra som människor, om Predikarens ord om att allt är tomhet (Pred 12:8) och hur de orden nog i slutscenen ändå blir motsagda.
Sean Penn gör en lysande rolltolkning av Cheyenne, känslodöd och samtidigt intensivt levande bakom sitt lager av smink.
Sean Penn är bra, men det räcker verkligen inte. Alldeles för obegripligt är det. Och slutet har jag redan glömt. Nej, en besvikelse, tycker jag som ville att det skulle vara en bättre film.
SvaraRadera