Jag erkänner, jag är svag för män som gråter på film. En gång såg jag en bollywoodfilm där hjälten grät sig igenom precis varenda scen. Det fanns hela tiden något att gråta över: glädjen, sorgen, längtan, smärtan, olyckliga kärleken, lyckliga kärleken... Ja, ni vet själva. I Ingen riktig finne fälls en hel del tårar och det finns det också skäl till. Det handlar om Kai som växte upp som "Tuve-finne" i Göteborg och plötsligt, efter tio viktiga år, återvände till Finland med sina föräldrar. Och det handlar om Kais pappa Tauno, som har druckit alldeles för mycket alkohol. Och förstås om relatione mellan dem båda. När Kai som vuxen inser att han inte känner sig hemma någonstans i tillvaron reser han tillbak till Göteborg med sin pappa.
Finast är det när Kaj försiktigt börjar använda sin göteborgska och säger små ömma ord till sin son och fru på svenska när han pratar med dem i mobilen. Musiken i filmen är också ett stort plus. Den framförs av Månskensorkestern tillsammans med olika sångare och på olika platser runt om i Finland och Sverige, t ex vid Slussen. Titta och lyssna på filmklippet ovan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar