Det börjar bra med spännande civilisation, relationer och sådana där fina, högtravande filosofiska sanningar sagda av män med skägg och djup, förtroendeingivande röst. En viss inblick i en komplicerad barndom där den egentliga identiteten hänger i luften. Sedan blir det värre. Explosioner och explosioner och asfalt som krullar sig när de slåss och gasbilar som exploderar och skyskrapor som rasar samman och fler explosioner. Bomber och granater. Ganska tjatigt till slut.
Vad handlar det om? Kanske en frihetlig liberal syn på människans utveckling versus en mycket uttalad predestinationslära. Där individen inte bara är förutsagd att gå i en viss riktning, utan också konstruerad för det. General Zod är från sin tillblivelse i Kryptons födslokammare skapad för att kriga och försvara sitt folk - han kan inget annat. Medan Kal-El är den förste på Krypton att födas naturligt på flera hundra år och därför fri att följa sitt samvete. Finns det en fingervisning i att de goda bär det hebreiska gudsnamnet El, Kal-El (själva stålmannen) och Jor-El (hans far), eller ska vi se det som en slump? Gud som grund för människans frihet att välja efter sitt samvete?
Jag tror inte gudanamnen är en slump. Det var mycket teologi i denna film, åtminstone i den första halvan som jag såg innan jag somnade trött av alla bomber och granater.
SvaraRadera