De fula är inte bara fula, utan också elaka. Och det värsta som kan hända är att bli ful. Så skulle man kunna sammanfatta denna trista soppa på en fantastisk berättelse med goda skådespelarnamn. Merlinfiguren är spännande: trollkarlen som hjälper Arthur att dra svärdet ur stenen, en representant för den gamla magiska tron som hjälper en kristen kung att inte bara bli kung utan också att söka Den heliga Graal. Och visst finns det temat med. Så bortsett från skönhetens nödvändighet kan man se filmen som en berättelse om sekularisering, om hur de gamla gudarna tappar makt - inte i första hand till kristendomen utan till individualismen. Intressant i viss mån, men nog relativt ohistoriskt. I vilket fall för långt, för tråkigt, för patetiskt, disneyartat och pastellfärgat.
Värst är att inte ens ålderdomen får finnas, utan den trollas bort på slutet till förmån för den unga människans bildskönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar