L ' écume des jours (1968)

Betyg: 4 monument

En örfil rätt i ansiktet på arbetslinjen! De unga vännerna arbetar inte och vill inte heller. Pengar får de lite här och där ifrån, men mest leker de och tar livet som det kommer. En skapar musik vid ett märkligt piano som dessutom producerar cocktails, en annan är besatt av författaren Jean-Sol Partre, medan den tredje vännen lagar de mest märkliga maträtter. Till dessa glada gossar varsin flicka av lite olika slag. Kvinnorna är de som tänker, som ser till att något händer som reagerar, medan männen mest leker och tar livet med en klackspark. Charmigt och vänligt och i botten djupt humanistiskt. Samtidigt löper sjukdom och död som en mörk skugga genom filmen, men grundtonen är ljus och vänlig till skillnad från den moderna versionen Dagarnas skum från 2013. Jag tycker också att denna fungerar bättre, det är mer av en helhet.

Jag gillar cyklarna och den fantastiska handgranatstennisen, men också de snygga boktravarna och flickkörens insats. Men roligast är nog ändå köpslåendet om Jean-Sol Partres kalsonger där ett paraply av äkta svenskt stål blir insatsen. I slutscenerna citeras mer eller mindre korrekt ur Predikaren 3 "Allt har sin tid".

Dagarnas skum

Betyg: 3 monument

Det sprudlar av infall, leker och trollas fram. Maten slår ut i de mest fantastiska färger för att nästa stund sopas ner på golvet och försvinna ut genom en tratt i väggen. Allt är möjligt och det är verkligen så. Lyckan är så stor att kroppen tvinnar sig runt sig själv och kärleken får en lyftkran att bli en svanbåt så att Paris kan ses från himlen. Det är mycket ljus och himmel i den första delen av filmen och mycket jord och lera i den andra. Då har sjukdomen kommit och döden närmar sig. Allt krymper och går sönder, de klara glasen blir smutsiga, gatan växer igen och till slut blir enbart den bara jorden kvar. Sorgen kväver allt. En sorts grym kommentar till 1 Mosebok 2:19 "Jord är du och jord skall du åter bli".

Det är fascinerande men inte riktigt bra. Här saknas en berättelse - det blir mest infall och känslor - och då blir jag inte så engagerad.