Turinhästen

Betyg: 4 monument

En man och hans vuxna dotter. En utmärglad häst som är på väg att dö. En enslig gård. En evig vind. Löv som ständigt virvlar. Ord som aldrig uttalas. Så slutar kanske vår civilisation enligt regissören Béla Tarr och nobelpristagaren Krasznahorkai - som skrivit manus. Ett manus där den första repliken kommer efter mer än tjugo minuter, sedan dröjer det ytterligare sex minuter tills nästa ord uttalas. Tidlöst, ordfattigt, känslofattigt, fattigt på allt det som livet innehåller, så lever far och dotter och häst. Hästen ger upp först, sedan dottern. Oerhört långsamt och tungt.

Men så vackert! De första 10 minutrarna är bland det vackraste foto jag sett på film; en man i en hästkärra på väg genom stormen och kamerans fokus skiftar mellan grässtråna i förgrunden, hästen, mannen, kärran och träden i bakgrunden. Musiken följer vinden och kärrans långsamma rörelser. Den enda gången någon egentligen säger något är det en granne som vill ha brännvin och sedan mer och mer osammanhängande talar om världens undergång och att det inte är Gud utan människorna som själva dragit straffet över sig - nog så riktigt!

Zootropolis 2

Betyg: 4 monument

Det är en märklig värld vi lever i när en Disneyfilm uppfattas som politiskt radikal bara för att den säger att vi ska leva tillsammans trots våra olikheter och att de fördrivna är välkomna tillbaka. Men det handlar ju också om ideliga jakter på diverse fordon, fall utför stup, slagsmål med tuffa poliser, lögner, en underbar bäverinfluencer som fixar det mesta och en fantastiskt självupptagen borgmästare. De två poliskollegorna Judy och Nick (en kanin och en räv) har något stort på gång, men motarbetas av avundsjuka kollegor, en motsträvig polischef och en samling skurkar som försöker dölja en mörk hemlighet. 

Fartfyllt, lite för fartfyllt för min del, och roligt med dräpande repliker och udda personligheter. Ytterst välgjort, särskilt reptilernas cajunstad och en klassiskt fin story om vänskap, rättrådighet och ideal. Bäst är när de plöstligt befinner sig på "Burning Mammal"-festivalen, en helt underbar version av Burning Man festivalen som hålls varje år i Nevada öknen. 

Mitt hem är Copacabana

Betyg: 4 monument

 

Paulinho, Jorghino, Rico och Lici bor tillsammans i ett skjul de byggt själva. Ingen av dem har föräldrar, de är varandras familj och de försöker så gott det går att klara sig i Rio de Janeiro genom att vara streetsmarta, putsa skor, tigga och då och då stjäla något. De är väldigt olika, men håller ihop mot andra gäng, gangstrar, poliser, rika barn och illvilliga vuxna. 

Det börjar så oerhört fint med en drake som seglar över Copacabana och Jorghino som aldrig släpper snöret trots att han råkar i slagsmål, dansar, springer i det höga gräset och klättrar på stenmurar. Så levande, så levnadsglad. Men den romantiska bilden av de glada, fria barnen är bara en chimär. Strax blir det allvar, hunger och utsatthet. Fantastiska barnskådespelare och mycket vackert fotograferat, där kamerna hela tiden är på barnens sida i kampen om tillvaron. Intressant är deras spiritualitet som är präglad av macumba, en blandning av afrikansk religiositet och katolicism; de ber en bön vid havet till den Marialiknande vattengudinnan Iemanjá med votivgåvor samtidigt som de gör korstecknet. Skratt, allvar, gråt, våld och hunger - men mest en film om vänskap mellan utsatta barn.

Salka Valka

Betyg: 3 monument

Mellan Frälsningsarméns sånger, förböner och vittnesbörd och den socialistiska revolutionens paradis växer Salka Valka upp i en fattig fiskeby på norra Island. Det är 20-tal och affärsman Bogesen äger hela byn som vore han brukspatron. Som barn är Salka Valka självständig och fri, men hårt präglad av livets våld och övergrepp. Som ung kvinna bär hon friheten vidare, med djupare erfarenheter

Vackert foto av Sven Nykvist, fint skådespeleri, men ändå fattas den nerv som bär Halldór Laxness' roman. Klassmotsättningarna framgår inte lika tydligt och det politiska perspektivet är alltför nedtonat, vilket gör att byns liv aldrig blir på riktigt. Det är i motsättningarna den blir levande, i kampen för tillvaron, för mat på bordet och rätten att vara den du är. Jesu ord om att ”Jag är vinstocken” i Johannesevangeliet är viktiga, liksom Kommunistiska manifestets ord om ”av var och en efter förmåga”. 

De tre musketörerna - D'Artagnan

Betyg: 3 monument

En 1600-tals Western från Frankrike; hattarna, pistolerna, hästarna, kvinnorna, vänskapen - allt känns igen från Klippiga bergen. Men det utspelar sig i Frankrike och handlar om kampen mellan katoliker och protestanter, mellan kungamakt och kyrkans makt, mellan onda och goda, mellan de tre musketörerna plus D'Artagnan och kardinal Richelieu och hans mannar. 

Mycket svärdsfäktning, många strider och slagsmål i dunkelt ljus och en mycket bra intrig. Roligast är frågan som ställs till Atos (som har som sin käraste ägodel ett radband!): "Är ni protestant?" När han svarar jakande blir den automatiska följdfrågan: "Tror ni på Gud?" Men den kanske mest intressanta teologiska detaljen är att en biskop bär processionskorset vid kungens brors vigsel. Det är inte brukligt att en biskop gör det. Biskopen bär sin kräkla medan någon annan bär processionskorset. 

 

De tre musketörerna - Milady

Betyg: 2 monument

Fler vita hästar genom dimmig natt, fler fula hattar med fasanfjädrar, men inte bättre än den förra. Intrigen tätnar och vi får veta vem som är hjärnan bakom de ondsinta katolikerna, men det visste vi redan. Egentligen hade det räckt med en film och då med förkortade stridsscener - de är ganska intetsägande och svåra att följa då de dels utspelar sig i dunkelt ljus, dels är för snabbt klippta. Men det värsta är att kvinnorna går under medan männen applåderas. Märklig moral.

Det är fint när D'Artagnan ber vid ett hemmagjort altare som ser ut precis som sådana jag byggt på konfirmandläger. Roligast är när musketören Hannibal säger att han kommer från Ekvatorialgascogne.

Bästa filmer 2025

Filmstudierna har satt sin prägel på årets filmtittande, det är tydligt. Här är de tio filmer jag tyckt bäst om:

1. Röd hymn (1972)
2. Livets tåg (1998)
3. Ulysses (1967)
4. I sista minuten (1959)
5. Pansarkryssaren Potemkin (1925)
6. Den yttersta domen (1966)
7. Nouvelle vague - Den nya vågen (2025)
8. Natten i Varennes (1982)
9. Gå och se (1985)
10. Rosie the Riveter (1980)