Skuggan av ett tvivel

Betyg: 4 monument

En skildring av "det ideala Amerika" - med alla sprickor och lik i garderoben. Effektivt och elegant om familjen som längtar hem älsklingsmorbrorn som visar sig vara efterlyst seriemördare och hur den äldsta dottern försökar balansera sin avsky för och sin kärlek till honom. Under tiden avslöjas en hel del småborgerlig dubbelmoral. Välskrivet och välspelat. Dessutom roligt.

Kanske är slutet oundvikligt, men känns ändå för billigt kan jag tycka - i övrigt ett överflöd av välsignelser, absurda förslag på hur du ska mörda din granne, skillnaden mellan telepati och telegrafi samt en upmaning att alltid läsa böcker.

Jag bekänner

Betyg: 3 monument

Av en ganska tam story lyckas Hitchcock göra en spännande film, trots att vi vet vem mördaren är från början. En katolsk präst får höra en bekännelse under bikt om ett nyligen begånget mord. Samma präst blir senare anklagad för just det mordet. Vi vet, men varken poliskommisarien eller åklagaren vet och prästen kan inget säga. 

I grunden banalt och kittlande om tystnadsplikten vid bikt, men här finns även andra spår - prästkallelsen, som vi får följa från beslut till prästvigning, flyktingens utsatthet, mobbens hets, och det faktum att visa människor begär vårt medlidande, medan andra inte vill ha det. Snyggt filmat, eleganta scener med täta närbilder och en mycket bra Montgomery Clift som Fader Logan. Bäst är ändå början med Hitchcocks cameo och den labyrintiska vyn över Quebecs gamla gator där riktningsskyltarna pekar mot mordet.

Wanda

Betyg: 4 monument 

Detta är en film om ensamhet - i slutscenens frysta ögonblick inser vi det. Wanda har varit ensam från början till slut, så förtvivlat ensam. Det är snyggt gjort: vardagligt och rakt på sak men samtidigt poetiskt och stillsamt. Dialogen består i princip bara av frågor utan svar och kommandon som knappast följs.

Wanda lämnar man och barn utan att vi egentligen förstår varför. Helt utan egentliga känslor ger hon sig långsamt av bort någonstans. Så småningom möter hon Mr Dennis, en misslyckad smågangster som blir den första som faktiskt säger att hon gjort något bra. Tyvärr är han ingen bra man och definitivt ingen bra bankrånare. 

Ett radband i början ger elegant den katolska bakgrunden, sedan får vi i ett ekumeniskt sammanhang möta Herrens bön på flera språk och en märklig iscensättning av de romerska katakomberna (i Connecticut!). Dessutom en tidstypisk kritik av konsumtionssamhället.

Han gav sig aldrig

Betyg: 2 monument

Historien om en av Englands främsta stridspiloter, Douglas Bader, som tidigt i karriären förlorar bägge benen i en ganska onödig flygkrasch. Vi får följa hur han stapplar fram på sina proteser med ett glatt humör och ett grundläggande förakt gentemot auktoriteter och regler (därav flygkraschen). Tanken är att skapa ett hjäteepos och visst, men ganska tråkigt och utan finess. Det är ett alltför rakt berättat manus utan några större skådespelarbedrifter. Dock kan vi ana något annorlunda i den korta scenen då Douglas är nära döden och både han och bilden svajar betänkligt. Det är ganska bra.

Annars cricketmatcher, dubbeldäckare, sjukhussalar och en förbön kombinerad med sjukhusvård. Märkligast är att ingen, förutom de tyska piloterna, använder sina flygglasögon. De sitter hela tiden uppdragna i pannan - varför då?

Under jorden

Betyg: 2 monument

Det är något som saknas. Kanske är det spänning, kanske är det skådespeleriet, kanske är det manus… Men det blir aldrig något av berättelsen om de belgiska sabotörerna som utbildas i England och skickas i omgångar på hemliga uppdrag. Allt kretsar kring deras relationer, att ständigt kunna bli förrådd, att leva med självmordspillret nära till hands, att inte bli förälskad - det gör dig sårbar, att döda utan att blinka (även gamla vänner). Detta hade kunnat bli en intressant film om moral, etik och vänskap - men det faller platt och är inte ens spännande när de ska frita en fånge och jagas av Gestapo genom små belgiska byar och städer.

Intressant är dock att en anknäbbsdinosaurie spelar viss roll, att Joh 11:25-26 samt Ps 72:6 citeras och att huvudpersonen som är katolsk präst har problem med både celibatet och självmordspillret. 

Köttets lust/Carnal Knowledge

Betyg: 4 monument

Det börjar i prat - killsnack mellan Jack Nicholsons och Art Garfunkels rollpersoner (Jonathan och Sandy) - medan förtexterna visas. Det är effektivt och ett uttryck för filmens estetik - prat, långsamma scener där inget egentligen händer. Det som händer händer utanför kameran, som i tennismatchen som bara refereras - allt är ord, bara ord. Och sådana betyder inget, eller i alla fall inte det som vi tror. Språkets opålitlighet skulle kunna vara ett tema. Men än mer är det tonåren och den skräckfyllda längtan efter det andra könet. Tyvärr är skådespelarna för gamla för dialogen, men detta är amerikanskt femtiotal, så det kanske är ok. Skräcken för och okunskapen om den andre skapar också förakt, vilket Jonathan visar i sin misogynitet. Denna skräckfyllda längtan följer de båda männen upp i vuxenlivet.

Det är sorgligt, men välspelat, stundtals otäckt och cyniskt, men också ömsint och fumligt. Även om det är Jack Nichlsons film, så spelar Art Garfunkel bättre som den naive och sårbare Sandy. Allt kretsar kring kvinnorna, men de blir bara klippdockor i den egentliga bromancen mellan Jonathan och Sandy.

Jag hittar inga bibelreferenser, men det duschas mycket och talas postivit om kommunismen. Men så är filmen också från tidigt sjuttiotal.

Mannen med oxpiskan

Betyg: 5 monument

                                                                                    Den rödmålade byn Lago

Om en mycket utstuderad hämnd. En sheriff blir grymt ihjälslagen av tre män med oxpiskor medan hela byn Lago ser på. Ingen ingriper till sheriffens hjälp. Något år senare kommer en mystisk man till byn och börjar succesivt förnedra bybo efter bybo tills han tvingar alla att måla alla husen blodröda och själva ta itu med sin feghet. Så småningom förstår vi att han har kopplingar till den döde sheriffen, kanske är han hans hämnande ängel, kanske hans bror - kanske någon helt annan. 

I vilket fall är det stundtals absurt, stundtals groteskt, stundtals grymt - men hela tiden oerhört välgjort med ständiga närbilder på svettiga ansikten. I centrum står fegheten med girigheten som sin broder där ett människoliv väger så lätt gentemot framsteg och utveckling. Det blir till en sorts blandning av politik, våld, skräck, western och humanism. Fascinerande på många sätt!

Här finns tydliga kopplingar till Esters bok i Gamla tesatmentet och purimfestens instiftande, samt en väggtavla med citat ur Jesaja 53:3-4. Det är inte utan anledning.