Wanda

Betyg: 4 monument 

Detta är en film om ensamhet - i slutscenens frysta ögonblick inser vi det. Wanda har varit ensam från början till slut, så förtvivlat ensam. Det är snyggt gjort: vardagligt och rakt på sak men samtidigt poetiskt och stillsamt. Dialogen består i princip bara av frågor utan svar och kommandon som knappast följs.

Wanda lämnar man och barn utan att vi egentligen förstår varför. Helt utan egentliga känslor ger hon sig långsamt av bort någonstans. Så småningom möter hon Mr Dennis, en misslyckad smågangster som blir den första som faktiskt säger att hon gjort något bra. Tyvärr är han ingen bra man och definitivt ingen bra bankrånare. 

Ett radband i början ger elegant den katolska bakgrunden, sedan får vi i ett ekumeniskt sammanhang möta Herrens bön på flera språk och en märklig iscensättning av de romerska katakomberna (i Connecticut!). Dessutom en tidstypisk kritik av konsumtionssamhället.