Hemingway & Gellhorn

Betyg: 2 monument

Märklig film om en krigskorrespondent som i filmen aldrig skriver, aldrig arbetar utan mest är i en sorts relation till olika män. Med tanke på Martha Gellhorns liv och arbete tycks det som en orättvis bild. Som att kvinna skulle "tiga vid sammankomsterna" (1 Kor 14:34) vilket här är mer än vanligt dumt! Kanske en mer rättvis bild av Ernest Hemmingway, han ses ju faktiskt skriva. Annars en skildring av Spanska inbördeskriget och den amerikanska opinionen för den demokratiska sidan och det ryska förräderiet. Väl skildrat. Dessutom ett intressant porträtt av Chou-En- Lai.

Jag gillar John Dos Passos och Robert Capa och de dokumentära inslagen, men framförallt gillar jag den ryska skrivmaskinen.

The Submarine Kid

Betyg: 2 monument

Lite för mycket av skolbok i psykologi, kapitlet om förträngning av obehagliga minnen. Lite för snyggt, lite för halvbra skådespeleri, men alldeles ljuvligt soundtrack. Indiefilm, kort sagt ( med det menar jag en film där soundtracket är avsevärt bättre än både story och skådespeleri).

Här finns likheter med Jona-berättelsen; om frustration, flykt från uppdraget/verkligheten och en sorts försoning till slut. En kryptisk serietidning, en ung kvinna som inte gillar katter, ett övergrepp som skedde under kriget i Afghanistan och ett rätt tjatigt killgäng bär upp historien - synd att inte bokhandlaren eller bokhandeln Rebellion Books gör det. Hade kanske blivit intressantare.

Knowing

Betyg: 2 monument

Det egentliga temat är determinism kontra slump. Finns det en högre mening, en högre makt som styr, vilket i sin tur innebär att framtiden är förutbestämd? Eller är allt som sker, allt vi ser som sammanhang, rent slumpmässiga biologiska och kemiska processer? Den naturvetenskaplige forskaren vs den åldrade prästmannen, som dessutom är hans far.

Hade kunnat vara intressant, men för mycket billig SF-skräckis och för lite vetenskapsteori. Av visst pedagogiskt intresse och lite ovanligt med både autism och teckenspråk i en film som inte alls handlar om det. Intressantast är dock referenserna till Hesekiels kallelse (Hes 1:1-2:10) med det flammande eldmolnet.

Flags of our Fathers

Betyg: 4 monument

Berättelsen om ett fotografi, ett av världens mest ikoniska fotografier: den amerikanska flaggan placerad på Iwo Jima. Naturligtvis finns det en historia att berätta, en historia om vad som faktiskt hände och hur bilden utnyttjades, om rasism och rena lögner. Men egentligen är det en berättelse om konflikten mellan  de som var med om kriget och de som inte var det, och om konflikten inom var och en som sett sina kamrater sprängas i bitar och som vaknar med mardrömmar om natten. Om krigets fasor, vettlösa logik och cynism.

Som parallellfilm till Letters from Iwo Jima är den intressant då den istället för att berätta om människorna bakom fiendebilden berättar om människorna bakom hjältebilden. Kan ses som en kommentar till Jeremia 48:14 "Hur kan ni säga: Vi är hjältar och tappra krigare?" Gott filmhantverk av Clint Eastwood.

Spectral

Betyg: 2 monument

Vi befinner oss i ett krig i en sorts nutida framtid i något som skulle kunna likna östra Ukraina och får vara med om en uppvisning i ingenjörskonst, där vetenskapsmannen med sin kunskap och sin matematiska förmåga (!) löser det som den tungt beväpnade, i strid härdade, kommandosoldaten inte kan. Fienden visar sig vara lika mycket beroende av vetenskapen...

Eller handlar det om de krigsdödas osaliga andar som går igen så långe kriget pågår? Någon säger: "Du vet att jag tror på Gud. Detta är motsatsen!"  Hur besegra ondskan? Svaret ges redan inledningsvis när det vapen som tagits fram i rent defensivt syfte visar sig vara intressant som anfallsvapen. Nej, du låter inte ondskan använda sig av vetenskapen. Du säljer inte all kunskap. Moralen väger tyngre än pengar.

Gör den?

Sådan far, sådan son

Betyg: 3 monument

På temat "blod är tjockare än vatten" får vi följa två familjer vars söner blivit förväxlade i samband med födelsen, och därmed växt upp hos "fel" föräldrar. Detta skildras främst utifrån de vuxnas perspektiv, och i centrum står den ena pojkens pappa som absolut vill att familjerna ska byta barn med varandra. Pojkarna är i fem-sex år när det hela upptäcks, och för mig framstår det som helt orimligt att ö h t tänka tanken att ett barn som en levt så länge med skulle kunna vara utbytbart. Men att sen själva "upptäckten" vänder upp och ner på hela livet - det är begripligt.

Det är långsamt skildrat och med så mycket återhållna känslor att det formligen håller på att kväva mig. Och när jag tvekar om betyget så är det kanske just att jag inte alls kan förstå det val som görs som får mig att välja det högre betyget. Det är sannerligen en resa in i en helt annan värld, med helt andra bevekelsegrunder. Väldigt japanskt, kanske. Men samtidigt inte, för de båda familjer vi får följa har väldigt olika förhållningssätt till livet och sina barn. Och slutet är kanske mer väntat än oväntat.

The Lobster

Betyg: 3 monument

Allt går i beigt, kanske mest av allt dialogen. På något vis känslobefriat och utan sammanhang, som ett par bruna skor till en blå kostym (skorna finns också med). Egentligen är det en skildring av ett samhälle utan nåd, utan möjligheten till förlåtelse, utan relation till Gud och då egentligen utan relationer över huvudtaget. Reglerna är stränga både inom och utom civilisationen. Ingen går fri. Det mest nådefulla är när någon smörjer den värkande ryggen med lindrande balsam. Vackert och lite sorgligt, för närmare än så kommer ingen.

Roligast är rebellerna i skogen som var och en dansar till musik i sina hörlurar - fullt rave i en tyst skog. Allt för att undvika relationer och bindningar. Märkligast är alla djur som stryker kring i utkanten av bildrutan, de som misslyckats med sin anpassning och blivit tvångsförvandlade. Udda!