Bröllopsbesvär

Betyg: 5 monument

Den söndersupne slaktaren Westlund somnar på golvet i salen på sin bröllopsnatt strax innan solen går upp, dessförinnan har han vrålat ut i gryningen. Det vrålet minns jag från min tidiga ungdom. Jarl Kulle är helt magnifik och hans förvridna ansikte med det förstorade underbettet har för evigt satt sig fast i mitt minne.

I botten finns lögnen och ingenstans finns kärleken, men alla söker desperat efter den. Det är männens värld, en patetisk, ynklig och feg värld. Kvinnorna blir en sorts spelpjäser, samtidigt som de genom Hildur, bruden, är de som bär på någon sorts hopp. Det är Sverige i ett brytningsskede mellan land och stad, mellan förtvivlan och hopp. Frågan är om hoppet segrar, knappast. Men kanske...

Fantastiskt filmat med mer skugga än ljus.

The Book of Eli

Betyg: 2 monument

En mycket märklig blandning av våldsam action, crip-theology och karismatisk bibelsyn. Jag gissar att filmen är sponsrad av någon sorts bibelsällskap, märkligt vore det annars!

Vi befinner oss i en dystopisk värld där schampo är hårdvaluta och rent vatten knappt går att uppbringa, där de som äter för mycket människokött får skakiga händer, där människoliv är ointressanta och där varken moral eller bordsskick existerar. I denna värld vandrar Eli med ett ärende;  att föra Boken till den plats där den behövs. På ett vis gör han det, men inte som vi väntat oss, istället blir det en blinkning åt den svenska teologen Birger Gerhardsson, ganska säkert omedvetet. Det är udda och mycket våldsamt dessutom.

Färgsättningen och musiken är nästan parodiska i sin dystopi, medan citatet från Johnny Cash och uppspelningen av den gamla discohitten "Ring my Bell" på vevgrammofon är roliga på riktigt.

Ironclad - Battle for Blood

Betyg: 3 monument

Det tydligaste är ljudet. Ljudet av kroppar som tar emot slag, som möter svärd, där pilar sätter sig fast. På ett obehagligt sätt är de ljuden förstärkta till ett sorts grymt soundtrack. Vi befinner oss vid den skotska gränsen, året är 1221 och de skotska klanerna härjar de fästen som engelsmännen byggt i en sorts kombinerad försvars- och erövringsstrategi. Hela landskapet, de orörliga bergen, den järngrå himlen, årstiden som aldrig tycks förändras, känns uråldrigt och kan mycket väl vara hämtat från 1200-talet. Kanske också grymheten, men det är nog mest en fördom.

En borg står i centrum för klanernas anfall, en borg som måste köpa legoknektar till sitt försvar. Riddare som pendlar på gränsen mellan ädelmod och arrogans. Klanledaren är gammaltestamentlig i sin sorg och sitt rop efter den döde sonen, men mest ekar Lutherpsalmen "Vår Gud är oss en väldig borg" i bakgrunden (författad 300 år senare). Borgen tycks dock viktigare än Gud - men inte lika pålitlig! Ändå öppnar slutet för en tredje Ironclad film.

Karthoum

Betyg: 3 monument

                                                 Det moderna Khartoum
Det börjar med 4 minuters overtyr, enbart musik som  kommer igen som intermezzo och mellanspel, sedan presenteras Nilen och öknen och Gud som alltid närvarande. Därefter sätter handlingen igång. Imperialistisk politik, folkmord, politiska intriger, svek och hjältemod. Teologiska samtal och kamelrytterier. Ökenstrider och ett och annat glas "brandy and soda". Och så förstås alla dessa snygga fezer. Synd att det modet gått ur tiden och tur att modet att låta nordeuropéer spela araber gjort det!

Vi befinner oss i sent 1800-tal där engelsmännen tvekar att försvara Karthoum i Sudan som hotas av en karismatisk beduinledare med världshärskarambitioner. Någonstans känns situationen igen. Intressant är hur mycket teologin spelar in och hur Bibeln och Koranen faktiskt behandlas ganska lika. Frågan som står i centrum blir: Vem har monopol på Gud?

13 Assasins

Betyg: 3 monument

Harakiri och hierarkier. Öde och ära. Vackra landskap och mycket vassa svärd. Grymt och blodigt.

Ska samurajen enbart tjäna sin herre, eller kan han också tjäna folket? Enligt traditionen är det senare inte möjligt, men på grund av herrarnas grymhet nödvändigt. "Det kommer en tid då tjänarna gör uppror mot sina herrar", och den tiden tycks börja här, i Japan under mitten av 1800-talet.

Tretton samurajer planerar ett attentat mot härskaren och hans garde på 200 soldater. Lojalitet står mot frihet, tradition mot rättvisa. På något sätt känns orden rätt i den teologiska utsaga det faktiskt är: "Himlens vilja förde oss samman" - de sista ord de tretton säger innan slutstriden börjar. Himlens vilja mot jordisk despotism, striden blir hård!

Jupiter Ascending

Betyg: 3 monument

Märkliga rymdskepp, märkliga rymdstäder, märkliga öron på inte lika märkliga rymdvarelser. Ganska obegriplig story, men kryddad med feminism och sund kritik mot både antropocentrism och kapitalism samt supersnygga bilder av Chicago från luften.

Jupiter Jones, illegal rysk invandrare i Chicago som städar toaletter med sin mamma och hennes syster med familj, visar sig vara universums drottning genom en sorts genetisk förbindelse som övergår mitt förstånd. Men det är spännande, ganska roligt och välgjort. En sorts askungesaga och en SF blinkning till Guds löfte till Abraham i 1 Mos 22:17 om att få ättlingar talrika som stjärnorna och som "sanden på havets strand".

Dessutom en film som tar rullskridskorna till nya höjder och som kanske bjuder på filmhistoriens märkligaste bröllopsfrisyr.

Sword of Destiny

Betyg: 3 monument

Egentligen en vacker kärlekshistoria, men de  myckna svärden i ultrarapid och landskapet i udda färger döljer på något sätt själva berättelsen. Striderna är inte poängen, men de tar upp större delen av filmen. Striden står mellan godhet och ondska även om det är svårt att avgöra vem som är vem. Det finns nog skäl till att de onda är onda och de goda goda, men det förklaras inte. Ära och öde finns också med som en sorts storheter, men de är egentligen ganska ointressanta. Kärleken är det viktigaste trots fantastiska svärd och nästintill odödliga hjältar (1 Kor 13:13).

Intressant med så många stridande kvinnor, passerar Bechdel-testet med råge, men är inte alls någon feministisk film. Mer mänsklig i det fallet.

Vackrast är striden på den frusna sjön med glidande rörelse över isen som spricker upp och ger vika.