Betyg: 4 monument
Vi befinner oss i en framtid där Myndigheten, Ministerierna och Befolkningskontrollen styr, på en planet i yttre rymden, i staden Aphaville där gatorna heter sådant som Systemgatan och parkerna sådant som Matematikparken. Staden och planeten styrs av det rationella, logiska tänkandet från superdatorn Alpha 60. Hit kommer Lemmy Caution under cover som journalist för Figaro-Pravda. Hans uppgift är diffus, men efterhand får han uppdraget "att rädda dem som gråter". Den kallhamarade agenten går till attack med pistolen som han avfyrar då och då, men än mer med
Paul Éluards poesi. Det visar sig att datorn inte kan hantera poesin - den är alltför irrationell, mänsklig och möjligen politisk.
Märkligt, parodiskt och allvarligt på samma gång. Miljöerna är hämtade från samtidens (1965) modernistiska Paris, men i ljussättningen främmande och hotfulla. I grunden en uppgörelse med den förtryckande kapitalismen och den förkvävande kommunismen - se tidningsnamnet ovan. Bibeln är med, delvis som lexikon. Bäst är myntautomaten som ger ett tack i konkret form när du stoppar in ett mynt, inget mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar