Betyg: 4 monument
Kanske är det masscenerna, slagsmålen, striderna, danserna, gatuscenerna som är det bästa. Snyggt gjort, väl regisserat och vi dras på något vis med som tittare. Det börjar med något som skulle kunna vara medeltid, men det visar sig vara första generationens nykomna irländska invandrare som i en sorts hednisk-katolsk tradition förbereder sig för strid. När sedan dörren sparkas upp och de kommer fram i ljuset är striden nära liksom nederlaget och filmens historia om barnet som växer upp och söker hämnd på sin faders mördare startar. Nu råkar faderns mördare vara den största gängledaren i New York, slug, brutal och hänsynslös - samtidigt som han har stadens borgerliga elit i sin hand. Alla är korrumperade, även den hämnande pojken (Leonardo di Caprio) och filmen rör sig kring begrepp som heder, förräderi, hämnd, förlåtelse och vänskap. Det är blodigt, grymt och teatralt. Kanske på grund av det sista känns det ok.
Vi känner igen främlingsfientligheten från våra dagar och förtvivlan i invandrarens blick. Här ställs protestantism mot katolicism och vi får se en person som blir både Petrus (den som förnekar) och Judas (den som förråder) samt höra Uppenbarelseboken 3:15-16 citeras utantill. Bäst av skådespelarna är Brendan Gleeson som Monk, butter, tvär och ändå godhjärtad på något vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar