Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford

Betyg: 3 monument

Jag blir så trött på alla dessa hyllningar till gammal sydstatsmoral som så många westernfilmer är angripna av. Här är vi där igen: Jesse James en sydstatsrebell som mördade och rånade och på något vis blev folkhjälte fast han nog aldrig ville folket särskilt väl. Nu är han inte särskilt positivt skildrad, men i relation till hans mördare Robert Ford, framstår han som ganska vettig ändå. Det finns poänger i dialogerna och skildringen av våldet, men slutscenen förtar resten - den är alldeles för platt.

Det som räddar filmen är skådespeleriet, det är mer skådespeleri än skjutning, mer dialog än ritter över forsande floder och framförallt mer poesi än i klassisk western - både Catullus och Shakespeare citeras. Men bäst av allt är vädret! Vårvinterns blandning av snö och lera skildras med inlevelse och vackra kameravinklar. Kul också att Nick Cave (som delvis gjort musiken) dyker upp som trubadur i en av slutscenerna. Här alluderas alldeles tydligt på Matteus 2:13-15 (flykten till Egypten) och delar av Saligprisningarna (Matt 5:3-10) citeras nästan korrekt.