Betyg: 5 monument
Jag kan inte avgöra om det är fotografiet, eller skådespeleriet, eller berättelsens existentiella smärta som griper mig mest. Nog alltihop. Fantastisk inledning med en kameraåkning längs Paris gator där Eiffeltornet hela tiden dyker upp i bakgrunden tills vi närmar oss tornet, passerar det och det återfinns i bakgrunden igen.
Här finns scener som är vansinnigt roliga; eleven som aldrig kommer igång med välskrivningen för bläckpennan bara ger i från sig plumpar och han blir mer och nedfläckad av bläcket och gymnastiklektionen (snyggt filmad uppifrån) där klassen av pojkar försvinner i portuppgångar och gathörn allteftersom tills gymnastikläraren ensam springer med höjda knän i tron att han leder dem alla. Men också scener där sorgen lyser igenom: när bästa vännen cyklar iväg efter att inte få träffa Antoine på ungdomsvårdsskolan eller när mamman så tydligt visar att hon inte vill ha tillbaka honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar