Betyg: 3 monument
Heden, landskapet, klänningarna och karaktärerna säger mer än filmen som sådan. Det handlar om systrarna Brontë och deras skrivande, men skildrar mest brodern Branwell. Det är faktiskt han som är huvudpersonen - men det är nog inte meningen. Problemet är att vi får ingen som helst förståelse för varför systrarna skriver. Vi får aldrig se dem läsa, eller egentligen diskutera något annat än redan skrivna dikter, inget av skrivandet som process eller arbete. Däremot får vi veta en hel del om broderns olycka och spritbegär - i sammanhanget ganska ointressant.
Det är svårt att göra vettig film om skrivande, men här har de knappast försökt. Ändå är det vackert, svindlande vackert med ropande spov och sjungande lärkor. O c h en helt fantastisk inledning där de alla är barn och i leken regerar över sin egen värld. Synd att det inte fortsätter så. Det är också fint med den gamla pappans milda ord om hur "vänlighet och förböner" skall hjälpa den försupna brodern. Det gör det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar