Realism eller absurdism? Sant eller falskt? Budskap eller inte? Tja, jag vet faktist inte: Barnen är fantastiska, de unga mödrarna spelar mycket bra, vaktmästaren i lägenhetskomplexet där de bor är väl mer tveksam - men det är välgjort, snyggt och färgsprakande, stundtals grällt. Ändå blir det inte bra. Det saknas helt enkelt en berättelse. Saker händer, men inget berättas, inget gestaltas. Det blir till slut ganska ointressant. Här finns en antydan till nerv i barnens utsatthet, men den utvecklas inte. Visst handlar det om klass och kultur, men det räcker inte. Barnens delande av allt är intressant, men leder inte vidare. Inte ens tranornas helt osannolika uppdykande i trädgården räcker till - även om det är udda och väldigt roligt.
Behållningen är färgerna, livsglädjen och de fantastiska barnskådespelarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar