Män. Bara män, tätt tillsammans på en liten yta. De sover tillsammans, de äter tillsammans, de arbetar tillsammans och svettas tillsammans - men rymmer enskilt. Ett spel mellan kollektivet och individen. Skulle kunna vara en krigsfilm, men det heroiska och segerns möjlighet saknas. Här presenteras ingen annan utväg än att rymma och åka fast och få straffet förlängt och fler kjedjor kring vaderna för varje gång blodhundarna hinner ikapp. Egentligen en hopplös situation på en hopplös plats.
Och samtidigt en Jobsberättelse (läs Jobs bok i Bibeln) där Luke, en rastlös man, går sin egen väg och utmanar både fängelsechefen och Gud. Hans samtal med Gud i den tomma kyrkan om natten blir till en bön om förståelse och acceptans, mycket välformulerat och innerligt. Annars är den finaste scenen när hans dödssjuka mamma söker upp honom och det samtal de för när hon röker cigarett efter cigarett i bilen; ett samtal om kärleken, smärtan och friheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar