Aristokratins död i 1860-talets Italien, närmare bestämt Sicilien. Garibaldis rödskjortor slåss för en ny tid, nya ideal och en ny klass. Egentligen är det en klassisk klasskampshistoria om hur adeln får lämna plats för borgarklassen, hur tradition, kultur och lojalitet ställs mot pengar och modernitet. I denna omställningstid försöker den gamle prinsen Fabrizio Salinas navigera mellan katolska kyrkan, revolutionen, folket, landet och familjen enligt maximen "man måste förändra för att allt ska förbli som det är". Det är en sorgesång över en gången tid med tjänstefolk i varje hörn, överdådiga fester, palats lite här och var och en självklar koppling till kyrkan, men än mer till jorden - landet Sicilien. Kanske är det Sicilien som är den egentliga huvudpersonen.
Stundtals vackert, men mest långtråkigt. Det blir för lite relation och för mycket idé. Människorna blir symboler eller representater förr än levande personligheter. Den tid den vill spegla är mer dramatisk än själva filmen. Men kanske är det inte bara en skildring av 1860-talet, utan också en kommentar till 1960-talets förändringstid (då den är gjord) - så blir den möjligen något intressantare.
Anmärkningsvärt är hur Jesu ord ur Bergspredikan, Matt 5:13, används men med ett annat pronomen: "Vi är jorden salt"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar