Det är högre klassens skådespeleri. Philip Seymour Hoffman spelar Truman Capote med en briljans som överträffar det mesta. Han är självupptagen, kokett, sentimental men fullkomligt övertygande. Jag skulle också ha hängt vid hans läppar, velat höra mer.
I en liten håla i Kansas blir fyra människor skoningslöst mördade. Av denna tragedi gör Truman Capote stor litteratur. Han blir förtrogen med mördarna, han blir vän med den lokala polischefen, han blir en del av hela historien - allt som en del av förarbetet till romanen In Cold Blood. Det är oerhört väl skildrat, ingen egentlig handling, men mycket relation. Är han en cyniker som utnyttjar en bra story, eller är han genuint intresserad medmänniska?
Mest som en kommentar till det femte budet, 2 Mos 20:13 - eller snarare som ett försök att förstå varför någon får för sig att bryta mot detta Guds bud. Och så, förstås, ett fantastiskt femtiotalsvardagsrum med drinkbord, öppen spis och allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar