Om att höra hemma, om att bli accepterad både av de egna och av de andra. Inte så lätt när du är den förste orchiske polisen i Los Angeles. Eller en helt vanlig polisfilm där det bara råkar vara så att vissa är människor andra är alver och de som lever i slummen är orcher. Ibland dyker en kentaur upp som statist, men gör inget större väsen av sig. Det arbetas med mångfaldsfrågorna inom poliskåren, men det är inte särskilt populärt. Kanske kan vi känna igen oss i tiden?
Här förekommer också krockkuddar och stomipåsar - intressanta detaljer. Men egentligen är det en film om att bli en del av en profetia mot sin vilja, att dras in i skeenden du inte kan dra dig ur.
Bäst är den inledande graffitin - skriften på väggarna har i vis mån samma effekt som i Daniels bok 5:25-28 ("Mene tekel"). En profetia om kommande katastrofer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar