Skam. Visst handlar det mer om skam än om lust. Skam över den man är och längtan efter ett annat liv. Egentligen är den svenska titeln missvisande, precis som de erotiserade bilderna av Marlon Brando i mörksvettig tröja och en trånande Vivien Leigh i sköra spetsar. Jag tycker nog att Linje Längtan hade passat bättre, men kanske inte en lika intresseväckande titel? Jag undrar också vad den hade översatts till idag, om den hade översatts? Nåväl, det är otoligt bra. Och fascinerande att en allvarlig och tung film, om missbruk, våld i nära relationer och psykisk ohälsa, gjordes 1951. Den har inga likheter de lättviktiga Hollywood-rullar från 40- och 50-talen som jag såg på TV på eftermiddagarna när jag var barn, och som jag älskade då. Men nu ser jag tusen gånger hellre den Stanelys (Brando) underliggande aggressiviteten och Blanche (Leigh) på gränsen till sammanbrott. Och inte minst Stellas (Kim Hunter, till vänster på bilden) slitsamma försök att medla mellan sin make och syster, och däremellan navigera i sitt eget liv. Heja Stella! Det är du som är hjälten i filmen. Hoppas det var någon som såg det även på 50-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar