En sorts manga, delvis animerad, delvis spelfilm. Många rymdskpepp, mycket mörk materia, rymdrök och en död jord. Den döda jorden är avskiljd som en helgad plats av Gaiasamfundet vars valspråk är Fred och Ordning. Mot detta intergalaktiska imperium kämpar rymdpiraten Harlock utifrån sin dröm om Frihet och Sanning.
Det handlar stundtals om människans hemlöshet, om botgöring och längtan. Men det tar aldrig skruv på riktigt. Istället landar den rätt unkna smaken av 80-talets Gaiateori i munnen, teorin som säger att vi inte behöver oroa oss för miljöförstöring, jorden kan sanera sig själv (med eller utan människorna). Jag tror inte på det. Jag tror på människan. Jag tror inte på Kapten Harlock, men än mindre på universums kejsare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar