Stroszek

Betyg: 4 monument

Det är kallt, det är 70-tal och solen bryter aldrig igenom. Inte i Berlins slitna invandrarkvarter, inte på prärien i Wisconsin. Från fängelsecellens gemenskap föds Bruno S in i världen - en värld han inte förstår och som inte förstår honom. Naiv och ytterst vänlig står han utanför den civilisation som frågar människan efter hennes ekonomiska framgång och inte efter vem hon egentligen är. I Berlin var det dragspelet som följde honom på bakgårdarna, i mellanvästerns småstäder är det geväret som blir följeslagaren. Bruno S förblir densamme, naiv och ytterst vänlig - men ytterligt ensam. Bilden av den instängda, ryckigt dansande kycklingen blir ändå inte en bild av honom, utan en bild av alla oss andra. Vi som räknar oss till civilisationen.

Kanske är det en film om en värld utan Gud, eller så är det en film om Guds närvaro i världen. Jag väljer det senare.