Betyg: 3 monument
Filmen är smart, personerna är det inte. Det är en av idéerna, som en "Dum, dummare", fast politisk. Fyra självmordsbombare i en förort till London, de planerar något stort och målet blir London Marathon. Det går inte så bra. Komiskt till en början, tragiskt efterhand. Orden förvrängs, "ordning" betyder kaos, "låt bli" betyder genomför, liv betyder död... det blir obehagligt. Obehagligast är scenerna från Omars - självmordscellens självskrivna ledare - idylliska hem med en vacker fru och en beundrande son, som bägge i pastellfärger uppmuntrar hans martyrskap. Absurdt, obehagligt - men effektivt som kontrast till verkligheten.
Det är i mina ögon inte någon komedi, snarare en katastroffilm där vad det innebär att vara människa ställs på sin spets. Är man mer människa om man med sin död även dödar andra? Martyrskapets absurditet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar