Betyg: 3 monument
Vackra landskap, snygga inredningar, en kämpande kvinna, buffliga karlar, engelska imperietjänstemän, svindlande berg... och ständigt dessa tjänare och plantagearbetare utan egentliga namn, utan egentlig historia. De finns bara i relation till Karen som äger kaffefarmen, utan henne har de inget existensberättigande och inte heller någon plats att bo på. En märklig människosyn, så snäv och europeisk. Men samtidigt en fin skildring av en kvinna som kämpar för sin rätt i en mycket mansdominerad värld, och en kvinna som faktiskt betydligt mer än de andra ser sina arbetare och tjänare. Ändå förblir de namnlösa, stafflagefigurer i sitt eget land, i det som kunde vara deras egna historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar