Suffragette

Betyg: 5 monument

En engelsk film av Sara Gavron från 2015 som ger starka bilder som etsar sig in i minnet. Ett stort tvätteri i London 1912. Maud är bara 23, men redan arbetsledare för de som stryker skjortor. Hon tjänar 13 shilling i månaden. Förmannen har förgripit sig på Maud tidigare, men har nu hittat en yngre flicka. Mauds hat pyr under ytan i detta den moderna fabrikens dubbla slaveri för alla kvinnor. Hennes man arbetar också där. Om det sexuella förtrycket vet han till synes inget. Tillsammans har de en liten femårig son. De reder sig.

På gata blir Maud vittne till en kvinnodemonstration för rösträtt som slutar med att skyltfönster krossas. Hon flyr förskräckt. Men det dröjer inte länge förrän hon dragits in i kvinnokampen för rösträtten. Den ger henne en röst för så mycket mer än bara rätten att rösta. En väg ut ur förtrycket och systerskap tvärs över klassgränser. Hemlös, förskjuten av sin man och med sonen bortadopterad - mannen har laglig rätt till sonen - finns bara en väg för Maud. 

 

Det som slår en med kraft är hur det etablerade samhället, också arbetarmän och arbetarkvinnor, fördömer rösträttskvinnornas kamp och ser den som skamlig och anstötlig. Männen har i princip vunnit samma kamp genom den s k Chartist-rörelsen 1838-58, men verkar inte bry sig om kvinnornas rätt. Efter 40 års fredlig kamp med manifestationer, demonstrationer och en parlamentsutredning utan framgång, tar tålamodet slut. Kampen blir militant. Maud och hennes kamrater spränger brevlådor, telegrafledningar och en regeringsministers hus. När de fängslas för uppvigling hungerstrejkar de i fängelset så att myndigheterna till sist inte vågar ha dem fångna och låta dem dö som martyrer. 

Vid ett försök till demonstration på Epsom Derby 1913 dödas en av aktivisterna, Emily Davison, i en kollision med en ryttare. Begravningen blir till en jättemanifestation, som inte kan stoppas (bilden ovan är från begravningståget/manifestationen).

Den sista föreställningen

Betyg: 4 monument

Mycket himmel, mycket jord. Vardag i en av Texas alla småstäder under tidigt femtiotal. Vinden blåser ständigt, allt känns gammalt och nergånget medan moderniteten finns någon helt annanstans. Klass, kön, ålder - allt har tydliga gränser och gränsöverskridarna straffas. Det är svårt att växa upp här, men det ges knappast några alternativ. De halvvuxna pojkarna gör så gott de kan och misslyckas mest - Billy den stumma pojken - blir en sorts katalysator efter bibelordet i Matteusevangeliet: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig" (Matt 25:40)

Det är något med fotot, kanske mest ljussättningen och skuggorna. Som om alla relationer avspeglas i hur ljuset faller. Mycket fint gjort! Filmad som om det vore femtiotal, men gjord på sjuttiotalet. Det märks, men gör inget.

Stars above

Betyg: 5 monument

En film från Göteborgs filmfestival 2012 som jag fortfarande minns som väldigt bra. Läs om den här.

Mannen som sköt Liberty Valance

Betyg: 5 monument

Det är mitten av 1800-talet i territoriet längst västerut. Torrt land med boskapsrancher och småbrukare som är oskyddade av egendomslagar. Småbrukarnas vilja att förvandla landet till en delstat med lag och egendomsrätt och ranchägarnas motvärn med våld och lejda revolvermän är en del av det moderna USAs födelse. Det blir till sist en delstat, får järnväg och blomstrar. Det är vägen dit som skildras. John Ford när han är som bäst!

Liberty Valance är en av dessa hyrda revolvermän som ska stoppa utvecklingen. Mot honom står den unge idealistiska juristen Ransom. De möts i en duell som Ransom på ett märkligt sätt vinner. Ransom plågas av samvetskval över att ha dödat samtidigt som han hyllas som hjälte. Tack vare sin rival om den vackra Hillaries kärlek, den fattige småbrukaren Tom får han en sorts sinnesfrid. Ransom blir den nya delstatens första guvernör med Hillarie som hustru. Tom dör okänd på sin förfallna ranch. De verkliga hjältarna vill inte få och får inte berömmelse. De bara finns.

Montana

Betyg: 4 monument

Västern möter moderniteten. De fria viddernas och de stora boskapshjordarnas tid är förbi. Det har blivit 1980-tal och ett gruvbolag som bryter kol i öppna dagbrott vill gärna komma åt betesmarkerna. Varken föräldrarna eller barnen är överens om att sälja - av skilda skäl. Efterhand som relationerna utvecklas blir vi varse dessa skäl. Det är elegant och snyggt gjort, gott skådespeleri, särskilt Gena Rowlands som mamman. Det handlar till slut om så mycket mer än bara ranchens vara eller inte vara.

En sorts amerikansk socialrealism där frågor om kön, klass och identitet tydligt lyfts fram. På flera vis illustrerar filmen Neil Youngs låt: "Are There Any More Real Cowboys?"

De vackraste orden säger den indianske grannen som på frågan om inte han ska sälja till gruvbolaget svarar: "Jag vet inte vad gräset skulle säga".

Granny's dancing on the table

Betyg: 5 monument

Det här är en film som inte liknar någon annan jag sett. Den är sällsamt vackert filmad och träffar som ett knytnävsslag i magen på samma gång. Skildringen har drag av både socialrealism och ond saga och de två skådespelarna (Blanca Engström och Lennart Jähkel) gör fantastiska prestationer som tonårig dotter och våldsam far. De animerade sekvenserna med dockor, som berättar farmoderns historia, är mycket uttrycksfulla och levande gjorda.

Visst är det en hemsk berättelse om isolering och misshandel, men här finns också liv och hopp, inte minst gestaltat i berättelsen om farmodern som en gång dansade på bordet. En säregen och gripande film, som tyvärr inte fick priset Dragon Award Best Nordic Film 2016.

En god hustru

Betyg: 5 monument

En gripande serbisk film. I fokus är en femtioårig hemmafru Milena i en liten stad några mil från Belgrad. Hon bor i en vit pampig villa, har en trygg byggmästare till make, en dotter i Belgrad och två tonårsbarn snart på väg från hemmet. Utanför hemmet är det en vänkrets av par där männen hållit ihop sedan inbördeskriget på 90-talet. Det är en rå jargong mellan dem i vardagsrummen medan kvinnorna umgås och skrattar i köken.

När Milena städar en dag hittar hon en videofilm där hennes man tillsammans med vännerna klädda i uniformer avrättar fyra obeväpnade civila. Hon orkar inte riktigt se det hela. På TV pratar en advokat om vikten av att tala om och få rättvisa kring krigsbrotten under kriget. 

Milena får reda på att hon har cancer och måste opereras. Hon ber i kyrkan, hon berättar för familjen. Vid en begravning av en av männen, citerar prästen bibelns ord om att vinna världen och förlora sin själ. Milena ser färdigt videofilmen. När hon sedan är på väg till sjukhuset för operation passerar hon advokatens kontor och lämnar in videokassetten. Själva filmen slutar på operationsbordet när hon ligger sövd. 

Så enkelt och starkt kan en avgörande livsresa skildras. Vad som är orsak och verkan är det inte helt enkelt att förstå, men det känns bara så rätt.