StarshipTroopers 2

Betyg: 2 monument

Ramhistorien handlar om krigspropaganda vs krigets verklighet: de pastellfärgade bilderna av hjältar och den skakiga kameran, kaoset och skriken. Medan själva berättelsen visar på människan som förrädare och hjälten som mördare. Kunde ha blivit intressant, inte minst ur ett sorts jämlikhetsperspektiv, men kantrar över i blod, slemmiga monster och en hyllning till den starka enskilda individen gentemot det hotande kollektivet. Märkligt nog citeras Jesus om att bära sitt kors (Matt 16:24). Den som skrivit manus har nog ingen idé om vad de orden egentligen har för mening.

Starship Troopers är en klassisk SF-kult film, denna uppföljare kommer inte att bli det.

Till det som är vackert

Betyg: 4 monument

Precis som Hotell, som är en av mina favoritfilmer, så är detta ett kammardrama med få personer och få scener. Miljöerna skiftar från den trista förortslägenheten, där huvudpersonen Katarina (Alicia Vikander) bor med sin förutsägbara pojkvän, till scenen på Göteborgs konserthus, där hela symfoniorkestern och dess dirigent Adam (Samuel Fröler) framför sin musik. Det är mellan dessa båda personer filmen utspelar sig, mellan dem och deras förväntningar på livet och på varandra. Det är smärtsamt och skoningslöst, men också väldigt välspelat och berörande.

American Splendour

Betyg: 4 monument

Seriealbum som terapi, seriealbum som vardagskonst, seriealbum som verklighet, seriealbum som liv. Det blir så tydligt i öppningsscenen, kanske ett verkligt barndomsminne, där pojkarna klätt ut sig till seriehjältar inför Halloween, men inte Harvey. Han är inte alls utklädd, till de vuxnas besvikelse, men Harvey är den enda av dem som faktiskt blir en seriehjälte, en udda sådan, men dock. Från mitten av 70-talet till sin död 2010 skrev han manus till seriealbum om sitt eget trista vardagsliv i Cleveland som sedan tecknades av en mängd olika tecknare, bl.a. Robert Crumb.

Här förekommer mängder av diagnoser, typer, vardagssituationer, realism, serierutor och dokumentära inslag - allt samlat till en fin och ömsint vardagsbeskrivning av ganska udda människor. Inget särskilt glamoröst liv, tvärtom, och Harvey skulle nog nicka instämmande till Predikarens ord: "Var dag är en smärta, var syssla en plåga. Inte ens om natten finner hjärtat ro." (Predikaren 2:23)

Jag minns en sommar

Betyg: 4 monument

Det är fortfarande 70-tal, skällsord som trotskist är ännu möjliga, minnena från vietnamkriget är ännu levande och det är fullt möjligt att diskutera politik och sexualitet vid middagsbordet. I centrum är samtalen; barnens samtal och skratt vid barnbordet, de vuxnas samtal, männens samtal, kvinnornas samtal, de förtroliga samtalen, de upprörda samtalen... Vi får bara höra brottstycken av dessa samtal men de ger en helhet av detta sommardygn i Bretagne där släkten samlas för att fira farmors födelsedag. Massor av barn, massor av vin, mat mest hela tiden. Allt medan en satellit är på väg att kraschlanda, möjligtvis i närheten.

På något sätt representerar syskonen och de ingifta olika delar av den franska erfarenheten och politiken under sextio- och sjuttiotalet; algeriet- och vietnamveteranerna, drömmen om de förlorade kolonierna, vänsterradikalerna, feministerna, hemmafruarna, de konservativa, rasisterna. Alla möts de runt middagsbordet avbrutna av någon fotbollsmatch, barnens bråk, den psykiskt sjuke morbrodern och ett antal regnskurar. Samtidigt lever barnen sitt liv, gör sina upplevelser och växer upp både utanför och bortom föräldrarnas föråldrade sjuttiotal. Det är vackert, välspelat och välsignande - liksom farmors aftonbön för hela denna brokiga skara.

Guardians of the Galaxy

Enligt legenden Frestelsernas berg, utanför Jeriko

Betyg: 2 monument

Många varelser, många hudfärger, en hel del rymdskepp och underliga vapen, men ganska lite story och inte någon personskildring att tala om. Stundtals lyser det till när någon av de blandbandshits från 70-talet (som har en avgörande betydelse) plötsligt dyker upp - oftast följd av ganska udda dans. Märkligast är Björn Skifs "Hooked on a Feeling". Inte direkt någon science-fiction låt.

Den tunna storyn handlar om diktatorn Ronan som vill erövra och styra över hela universum och den fånigt udda grupp av hjältar som står emot. En inte helt ovanlig story i rymd- och superhjältesammanhang. Begäret efter all makt får mig att tänka på när djävulen frestar Jesus i öknen och erbjuder honom hela världen (Matt 4:8-11). Jesus väljer bort makten, Ronan gör det inte.

Grand Budapest Hotel

 

Bilden lånad härifrån, där du också kan läsa om det riktiga Grand Budapest Hotel.

 

Betyg: 3 momument

 

Jag är besviken. Den här Wes Anderson-filmen är långt ifrån bra på det sätt som t ex Moonrise kingdom och Darjeeling limited är. Där ger det skruvade berättandet och de färgglada tablåliknande scenerna mersmak till historien, människorna och deras relationer. Den här filmen är inte heller så hopplöst och härligt skruvad som Life Aquatic with Steve Zissou. Eller också ställer jag för höga krav, för att jag har tyckt så mycket om Wes Andersons andra filmer.

Historien är platt och griper aldrig tag. Människorna är bara typer. Det hjälper inte hur många härliga jugendparafraser det finns i hotellets inredning. Bäst är deklamerandet av romantisk poesi som huvudpersonerna ägnar sig åt vid de mest omöjliga tillfällen.

Mannen på taket

Betyg: 5 monument

Staden och tiden är centrala; det var länge sedan jag såg en så fin Stockholmsskildring och den koncentrerade bilden av det tidiga 70-talet är oerhört elegant. Men egentligen handlar filmen om hur allting hänger samman; samhälle, våld, vardag, relationer, personliga erfarenheter - en sorts kommentar till konstaterandet att "allt är politik". Snyggt gjort!

Vardagligheten går igen i kaffedrickandet i villan på Gamla Södertäljevägen, liksom i kameran som fastnar i en sliten fönsterkarm mitt under den intensiva skottlossningen vid Odenplan. Jag tror att det är just vardagligheten i filmandet, i relationerna, i dialogen, i typgalleriet , i gäspningarna efter två dygns utredning utan sömn som gör det till en mästerlig film. En våldsam actionthriller, men helt vardagligt skildrad!

Handlingen tycks utgå från Simsons ord i Domarboken 15:7 "Eftersom ni bär er åt så här skall jag inte unna mig någon ro förrän jag har tagit hämnd på er", en förskräcklig historia.