Up

Betyg: 4 monument

Det är inte så många filmer som har en huvudperson som är pensionär. Och väldigt få som har det som också är animerade. I Up följer vi Mr. Fredricksen på en minst sagt äventyrlig resa. En resa han tillägnar sin bortgångna fru. Utan att veta om det får han med sig Russell, en pojkscout vars sista uppdrag som juniorscout är att hjälpa en gammal människa med någonting. Han hade tänkt sig nått i stil med att hjälpa någon över gatan, men riktigt så blir det inte.

Detta omaka par flyger iväg i en egenkonstruerad farkost och möte både vänner och mindre snälla personer. Filmens höjdpunkt är en fight-scen mellan Mr. Fredricksen och en annan gammal gubbe, där de båda för ryggskott, samtidigt, och står mitt emot varandra med armarna i luften, oförmögna att göra någonting.

Collateral

Betyg: 4 monument

Los Angeles. Mycket bilåkande. Mycket skjutande. Mycket prat om vad som styr oss i livet, om vi har möjligheter att påverka eller inte, om vi är ointressanta som människor, eller om varje människa har ett värde. Yrkesmördaren Tom Cruise möter den dagdrömmande taxichauffören Jaime Fox. Tillsammans åker de på en mer eller mindre frivillig Odyssé genom staden med fem uppdrag - alla med dödlig utgång. Ibland känns det som om de är olika sidor av en och samma person; en cynisk, ond (Tom Cruise) och en naiv, god (Jaime Fox). I slutscenen blir de en person som är hel, som kan härbärgera både det onda och det goda inom sig - hoppas vi. En sorts psykoanalytisk analys av en i genren mycket bra actionthriller med lysande skådespeleri.

Bäst är ändå soundtracket och snacket om Miles Davis på jazzklubben. Värst är Tom Cruises skäggväxt, måste var filmhistoriens fulaste.

I am Sam

Betyg: 4 monument

Kanske en patetisk film, om Sam som med sin autism och sin utvecklingsstörning inte räknas som en bra far till sin dotter Lucy. Men det är mycket bra i alla fall. Sean Penn spelar över ibland i rollen som Sam - och man kan fråga sig varför man låter någon spela funktionshindrad istället för att låta någon med ett funktionshinder faktiskt spela rollen - men oftast är det känsligt gjort. Filmen handlar om normalitet, om hur vi snabbt bedömer att vissa lever i normala familjer och andra i onormala. Det är mycket amerikanskt, men det är en amerikansk film. Med det menar jag att den är romantisk, gråtmild (jag grät minst fyra gånger), ganska övertydlig och inte helt realistisk.

Bäst är Sams vänner - som spelas av personer med funktionsnedsättning - och allra bäst är det när de hjälper Sam att spela in ett svarsmeddelande på den nya telefonsvararen och när de är köper skor till Lucy och alla får ballonger. Och musiken förstås. Världen bästa soundtrack: bara väl valda Beatleslåtar.

The Bourne Ultimatum

Betyg: 2 monument

Förvirringen klarnar något när man ser den sista delen av trilogin (har ännu inte sett del 1). Det blir bättre, mer psykologi - frågor kring identitet och ursprung blir viktigare, och det finns en poäng i att de värsta skurkarna visar sig vara de egna. Jason Bourne jagar och jagas den här gången mest i Tanger, Madrid och New York. Nu finns det också en ung kvinna som ler när hon förstår att han överlevt sitt sista fall - det ger lite hopp åt en annars ganska sorglig film. Mest har det sorgliga med färgsättning och nederbörd att göra. Det är mest höst och vinter, regnar eller har snöat för ett par dagar sedan, är mest kväll, mörkt och ruggigt. Det är sällan man ser solen.

The Bourne Supremacy

Betyg: 2 monument

Mattt Damon, Jason Bourne, springer jättefort på en strand i Goa, sedan springer han lika fort i Berlins tunnelbana och kör bil jättesnabbt, men nu i Moskva. Han är en yrkesmördare som tappat minnet och går igenom sitt yrkesliv baklänges. Dvs han söker upp de som har haft med honom och hans uppdrag att göra. Det är svårt att hänga med, kanske för att detta är film två i en serie, men också för att den är rätt rörig. Oftast är han på flykt, eller jagar någon - det är lite svårt att avgöra vilket. Delvis är det spännande.

Bäst är titellåten med Moby som spelas under eftertexterna: "Extreme ways"

Tolken

Betyg: 2 monument

Ganska spännande politisk thriller i FN-miljö. En afrikansk före detta befrielsehjälte, numer diktator i det land han befriade, skall tala inför FN:s generalförsamling. En kvinnlig FN-tolk och en amerikansk säkerhetspolis dras allt närmare varandra i jakten på en eventuell mördare. De hålls samman av en ömsesidig misstro och en gemensam erfarenhet av sorg. Egentligen är det i huvudsak en film om sorg och hämnd, både personligt och på ett mer politiskt plan. Lite patetiskt ibland men ändå ganska ok.

Vackrast är FN-byggnaden och en del mycket snygga New York vyer.

Fantastic Mr. Fox

Betyg: 3 Monument

Jag är svag för animerade filmer, och när jag sett trailern för denna film blev jag väldigt sugen. Den, trailern alltså, innehöll en massa roliga scener och filmen verkade grymt rolig. Men när jag såg själva filmen så insåg jag att de roliga scenerna och kommentarerna från trailern var nästan det enda som var bra. Jag kan helt klar säga att trailern var bättre än filmen.

Ändå gillar jag filmen, mest för det sätt som den är animerad på (det heter väl animerad när det är med dockor...). Den är också rätt fyndig och har en intressant baktanke. Jag visste inte att Roald Dahl hade skrivit den och när jag insåg det så blev jag intresserad av att läsa boken.

Det är nog egentligen en rätt bra film, men jag hade lite för höga förväntningar. Och så var den lite för lång, vilket jag tycker är ett vanligt problem när det gäller animerade filmer.