Elefantmannen

Betyg: 4 Monument

Elefantmannen är en film av David Lynch. För er som känner till honom vet ni vad det betyder. För er andra så kan jag kortfattat förklara; det är bra, men obehagligt.

Elefantmannen utspelar sig i London under 1800-talet och handlar om en ung engelsman, John Merrick, som är oerhört vanskapt från födseln. Han "ägs" av den otäcka Mr. Bytes som lever av att visa upp Merrick på olika cirkus- och varietéföreställningar. Dr. Treves, en framstående kirurg spelad av Anthony Hopkins, får tycke för Merrick och tar honom till sitt sjukhus för att undersöka hans tillstånd. Trots att Merrick har det avsevärt bättre på sjukhuset hamnar han ändå i rampljuset på ett felaktigt sätt, som ett missfoster som alla vill titta på men ingen tycker om.

I vanlig David Lynch-anda är filmen i princip hela tiden mycket obehaglig. Hela tiden tror man att någonting hemskt och obehagligt ska hända. Ibland händer det, men oftast händer det inte. Det är detta sätta att berätta på som fascinerar mig. Vad som också var fascinerande är att filmen inte slutade så hemskt som jag trodde, och som den hade potential för.

Ett roligt citat är när man i tidningen beskriver Elefantmannen. ”he is so terrible indeed that women and nervous persons fly in terror from the sight of him”. Det visar på ett tydligt sätt vilken roll kvinnor hade i samhället under den här tiden.

Da Vinci-koden

Betyg: 3 monument

Spännande, lite långsökt, men intressant som en skildring av den kyrkostrid som bland annat resulterade i reformationen. Dvs är gudsrelationen beroende av den enskilda människans avgörande upplevelser, eller är det traditionen, dogmer och ritualer som är religionens centrum. Tydligt representerar symbolforskaren Robert Langdon (Tom Hanks) den reformerade, liberala kyrkan där en personlig upplevelse av Guds närhet är avgörande och där tolkning tar plats före dogmer. Han kan också, till skillnad från de som slår vakt om traditionen, ganska problemfritt relatera till den kritiska vetenskapen (Ian McKellen som graalforskaren Sir Leigh Teabing) och den agnostiska moderna människan som saknar sina rötter (Audrey Tautou som kryptologen Sophie Neveu), men står ändå i förhållande till dem för något annat. Denna motsättning har inte med de reformerade eller katolska kyrkan att göra, utan går tvärs igenom kyrkofamiljerna, vilket inte riktigt framgår i filmen.

Själva idén med graalen och de teologiska striderna som det berättas om känns platt och blir mest till fria fantasier jämfört med den grundläggande tanken; den enskilda människans relation till Gud, hur gestaltar sig den.

Avatar

Betyg: 5 Monument
En fantastisk bio-film. Oerhört vacker; maffig och magnifik underhållning. Kommer nog att bli en klassiker, och jag har hört att det är en av de dyraste filmer som gjorts. För övrigt är det samma regissör som gjorde Titanic, och han har inte regisserat något annat sen dess.

Så, till handlingen då jag hört att mina recensioner handlar för lite om vad filmerna handlar om. Avatar utspelar sig i framtiden på en planet som heter Pandora. Människorna är där och utvinner en metall som är oerhört värdefull, samtidigt som de försöker komma överens med lokalbefolkningen, en humanoid ras kallad Na´vi. Huvudpersonen är en förlamad marinkårssoldat som blir delaktig i ett projekt som går ut på att genom diplomati komma överens med Na'vi. Detta görs genom att man har "klonat" fram Avatarer, en mix mellan människor och Na'vi, som styrs av människor som på något sätt mentalt tar över dessa kroppar.

Huvudpersonen lyckas bli accepterad hos en Na'vi-stamm och får i uppdrag att lära sig alla deras seder och traditioner. Allt för att försöka övertala dem att flytta då de bor precis över den största fyndigheten av den ovärderliga metallen, och som chefen för gruvbrytningen säger; "Det ser inte bra ut att döda och driva bort lokalbefolkningen, men aktieägarna tycker att det är värre med en dålig kvartalsrapport." Alltså; de ekonomiska intressena går före och de vill helst undvika att kriga med Na'vi, men ser det egetligen inte som ett problem.

Handlingen kan kopplas mycket till exploateringen av regnskogen, och hur de industrialiserade länderna utnyttjar de fattiga ländernas resurser. Det är ett intressant budskap. Vad som också är intressant är att huvudpersonen, genom sin avatarkropp, blir en Na'vi, och ställer sig på "deras" sida. I slutet får han frågan; "Hur känns det att förråda sin egen ras?" Detta är en mycket intressant fråga, och den korta repliken gjorde att filmen fick en helt annan innebörd för mig. Huvudpersonen är ju människa, men genom hela filmen tycker man att människorna är onda och Na'vi är goda. Och han vill ju vara en Na'vi, och leder dem i kriget mot människorna. Men han är ju bara en Na'vi "på låtsas", så han förråder ju människorna och på då även sig själv. Eller...?

Hur som helst är det bra jullovsunderhållning, 2 h och 40 min av fantastiska miljöer, varleser och hemsk exploatering av naturen. Enjoy!

Watchmen

Betyg: 4 monument

Det är mitten av 1980-talet och ändå inte. USA segrade i Vietnam och Richard Nixon blev omvald för en tredje presidentperiod. Det ger en sorts skum framtidskänsla, fast allt är 80-tal. Ett gäng äldre, ganska trötta och överspelade superhjältar tvingas tillbaka in på scenen av en serie mord - som riktar sig mot dem själva. De måste antingen slå sig ihop igen och damma av sina gamla kostymer, eller passivt låta sig mördas. Motvilligt försöker de slå tillbaka, det går inte så bra. Slutligen står de ansikte mot ansikte med mördaren - och det visar sig handla om det klassiska moraliska dilemmat om ändamålet får helga medlen eller inte, med hela vårt jordklots överlevnad i stöpsleven.

Det är snyggt, oerhört snyggt, ofta nästan grafiskt filmat - så är också manuset en serieroman. Det moraliska dilemmat är intressant och på väg dit så avhandlas en del tankar av teologiskt värde, kan kärleken övervinna vår existentiella ensamhet, kan en människa ha gudomlig makt och om det är så vilket ansvar har man för andra...

Bäst är karaktären Rorschach med ett ansikte där bläckfläckarna ständigt skiftar. Sämst är kärlekshistorien som kräver superhjältedräkter för att det ska bli något.

Damernas detektivbyrå

Betyg: 1 monumnet

Mma Ramotswe är alltigenom god och klär sin traditionellt byggda kropp med vackert mönstrade klänningar. Hennes tillkommande make, Rra Matekoni, är tafatt och snäll. Resorna genom Botswana med den gamla vita pick-upen är som safari med giraffer och elefanter bakom varje krök. Landskapet är lika färgglatt vackert som människornas kläder. Barnen i skolan skanderar talkörer om människovärde och demokrati. Läraren är både rättrådig och kärleksfull. Gaborone myllrar av liv och dammiga gator. De onda är så onda och de goda så goda. Och det är en så tråkig film. Tyvärr.

Vänner för livet

Betyg: 2 monument

Utan de vackra New York-bilderna vore denna film inget. Men tack vare dem kan jag ändå lite grand uppskatta denna två timmar långa film. Charlie och Alan, rumskamrater från college, har sedan många år tappat kontakten med varandra när Alan (rekorderlig tandläkare) plötsligt får syn på Charlie i ett gathörn. Charlies fru och barn förolyckades den 11 september 2001 och efter det har han "tappat fotfästet". Alan försöker hjälpa Charlie, bl a genom en kvnnlig terapeut som Alan konsulterar på ett något annorlunda sätt. När filmen pågått en stund står det klart att det inte bara är Alan som hjälper Charlie utan lika mycket Charlie som hjälper Alan. Alltså, ytterligare en film om manlig vänskap.

PS. Donald Sutherland som domare Raines är bäst!

In the Loop

Betyg: 5 monument

En ny 5:a! Anledningen denna gång är inte bara att det är en mycket bra film utan också att den passade så bra just när jag såg den. Var på spontanbio med en kompis igår och valde att se denna film som handlar om en brittisk politiker som råkar uttala sig i frågan om ett ev. krig i mellanöstern. På grund av detta uttalande blir han skickad till Washington för att "medla", och blir en nyckelperson för både förespråkarna och motståndaran till kriget.

Vi får följa med bakom kulisserna i det politiska systemet i både England och USA, vilka skiljer sig märkbart. Det är mycket underhållande, intressant och spännande att se hur det slutar. Det finns också en intressant aspekt som gäller alla unga människor som jobbar inom politiken. Framförallt i USA är många mycket unga, vilket engelsmännen inte direkt gillar. Men jag gillar det. Filmen är visserligen inte baserat på någon verklig händelse, men att se en massa unga människor som är mer än bara medhjälpare och sekreterare gör mig peppad på att det faktiskt går att påverka även om man är ung. Kanske en karriär inom något politiskt departement (helst miljöfrågor) skulle vara möjligt även för mig. Jag vet inte riktigt om jag vill det, men att möjligheten finns känns mycket bra.

PS: det finns en TV-serie som heter The Thick of it med samma skådisar som ska vara minst lika bra!