Betyg: 3 monument
Minns att jag gillade matinékänslan när jag såg filmen på åttiotalet. Känns inte lika fräsch idag. För många rasistiska undertoner och en märklig kvinnosyn där hjältinnan ibland är helt hjälplös och ibland helt kapabel; å ena sidan kan hon supa vilken karl som helst under bordet och skjuta med kulspruta, å andra sidan tycks hon märkligt bortkommen och i behov av att ständigt bli räddad av vår hjälte. Men det intressantaste är den teologiska grunden för hela filmen; jakten på Förbundsarken, dvs Guds uppenbarelse för det judiska folket (2 Mos 25:10-21). Här skildrat som en kärnreaktor och ett massförstörelsevapen. En mycket märklig gudsbild, så långt från barmhärtighet, närvaro, tröst och medlidande som tänkas kan.
Slutet är dock det bästa och helt ikoniskt. Det är helt rätt att en sådan gudsbild förpassas långt bort i glömskans korridorer bland annat bortglömt bråte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar