Point Break

Betyg: 3 monument 

En typisk pojkfilm, tänker jag tills jag ser att det är Kathryn Bigelow som regisserat. Då är det mer på plats att se den som ett utforskande av manlighet och manlighetens gränser. Antingen som hårda poliser med dragna vapen, redo att skjuta först och fråga sedan, eller som surfare som tänjer på gränserna för vad kroppen kan klara, antingen i relation till enorma vågor eller till att kasta sig ut i fritt fall från hög höjd och låta fallskärmen utvecklas först när det är kritiskt nära till marken. Bägge uttryck för en destruktiv manlighet.

En nyutexaminerad FBI agent (Keanu Reeves) nästlar sig in i ett surfargäng som misstänks för en rad spektakulära bankrån. Snart ställs han inför valet, jobbet eller vännerna. Rättvisan eller surfandet. Filmen bygger på dessa konflikter; mellan goda, jordnära poliser och onda, överlägsna poliser, mellan goda, flummiga anarkistsurfare och onda, våldsbenägna nazistsurfare och så då mellan de som vill sin egen frihet till varje pris och den som trots allt vill se någon form av lag och ordning. 

En del mycket snygga filmsekvenser lyfter en ganska orealistisk och alltför romantisk berättelse: när de svävar fritt i luften högt över världen, när de enorma vågorna kommer och biljakten som övergår till en nervig jakt till fots. Här möter vi också en näragudupplevelse och två (!) köttbullemackor.