Mrs Harris Goes to Paris

Betyg: 2 momument

Oförarglig, snäll och ganska menlös. Jag gillar snälla filmer, men de får gärna ha mer innehåll än denna. Mrs Harris, krigsänka, sliter som städerska hos dryga överklassfamiljer, men drömmer om att en gång äga en äkta Dior-klänning. Hon lyckas med tur och hårt arbete skaffa pengar till både resan och klänningen (det är en saga). Väl i Paris får hon sin klänning, räddar modehuset, möter det hon tror är kärleken och leder filmhistoriens kanske kortaste strejk; 35 minuter på sin höjd.

Enkelt och oerhört schablonmässigt; clocharderna är visa män, de unga, snygga fransmännen läser Sartre, brittiska överklassdamer är snorkiga och snåla, franska baroner har god bildning och brittisk arbetarklass är helylle och pålitlig. Alla blir representanter för sin grupp, ingen blir en verklig person. Många klänningar (en del snygga), mycket kulisser och en och annan språklig finess. Bäst är kanske den prydliga sömmerskeateljén hos huset Dior. Men frågan är om just en klänning är det som skapar en människas skönhet. Jesus säger: "Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem" (Luk 12:27). Skönhet kanske är något annat.