Betyg: 4 monument
Det börjar i dunkel, nästan totalt mörker. Några röster på en fest, vi blir inte presenterade, inga ansikten. Sedan får vi följa en av kvinnorna när hon går därifrån och väl hemma hänger hon sig i takkronans krok. Hela filmen går ut på att ta reda på varför, men det är ingen deckare utan ett drama om ensamhet och omöjlig kärlek. Mycket välkomponerat! Den döda kvinnans granne vill ta reda på mer så han söker upp personer som känt henne och då får vi tillbakablickar ur hennes liv. Dessa tillbakablickar ger små pusselbitar i det större mönstret som skildrar svårigheten att leva sitt eget liv under svenskt fyrtiotal.
Bra skådespeleri, särskilt Eva Henning och Anders Ek. Vi får höra en del av Edith Södergrans "Färgernas längtan", höra SvPs 116 och höra talas om nyrakade borgarbrackor och andefattig konst. Bäst är slutet då vi är tillbaka på festen från filmens inledning, men nu vet vi mer. Men själva upplösning är ytterst elegant presenterad och sedan gömd. Den som söker sanningen finner den aldrig, men vi vet. Både struktur och slut påmminner om Orson Wells Citizen Kane.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar