Betyg: 4 mounument
Till en början tycker jag att här finns en rejält löjlig kvinnosyn som senare också gäller homosexuella män och även överlevande tyska nazister och överåriga hippies (se bilden) och när samma fåniga uppvisning av mänskliga tillkortakommanden även visar sig gälla judiska teaterproducenter så inser jag att hela världen är löjlig. Vilket är befriande och inte längre störande utan faktiskt väldigt roligt. Själva idén är rätt fånig från början: två kumpaner sätter upp en pjäs på Broadway som de medvetet vill ska bli en fullständig flopp - vilket de ska tjäna stora pengar på, pengar som de lurat rika damer att satsa. Blir det nedläggning kan de behålla kapitalet och bara beklaga satsningen. Men det visar sig att denna fullkomligt stolliga drift med nazisterna och Hitler blir en succé och våra kumpaner måste ta till drastiska medel för att rädda sig själva. Vilket de inte lyckas med, men i fängelset är de på gång med en ny musikal bland fångarna och samma satsade pengar. Fånigt så det förslår men med filmhistoriens kanske bästa ”örhänge” ("It's Springtime for Hitler and Germany").
Välspelat utan att spela över, absurda dansnummer och en formidabel Hitler-parodi. Särskilt roligt är det med alla olika ”danshitlar” och ”sånghitlar” när det är audition. Annars får vi se en livrem av papper, ta del av en naturlig relation till Gud och återigen stöta på det udda engelska ordet kizmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar