Betyg: 5 monument
Det börjar helt fantastiskt när General Patton stiger upp på scenen mot en jättelik Amerikansk flagga. Det är som om han lösgör sig ur flaggans ränder. Hans tal sedan till soldaterna när USA just gått med i Andra världskriget är lysande retorik där han bla talar om arméns kollektiva väsen, "individualism är bara smörja". Sedan följer en nästan tre timmar lång skildring av en av den amerikanska arméns största individualister - snygg ironi!
Med stenhård disciplin, medeltidspoesi, själavandring och ovårdat språk leder han de bepansrade amerikanska styrkorna; i Nordafrika, på Sicilien och slutligen genom Frankrike på snabb marsch mot Berlin i krigets slutskede. Hans hårda metoder och hans frispråkighet gör att han får pressen och sina överordnade mot sig, trots sina militära segrar.
Det är oerhört snyggt filmat och mycket välspelat. Kanske en av de bästa filmerna om Andra världskriget som gjorts. Här saknas nämligen den sentimentalitet kring manlig vänskap som de ofta präglas av. General Patton är skildrad som den komplexa människa han var utan försköningar. Roligast är hans benhårda tro på själavandring; varje gång någon nämner ett historiskt slag utropar han: "Jag var där!"
Här belönas den präst som ber om bra väder, Psaltarens 63:e psalm citeras delvis och ryska soldater dansar en fantastisk dans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar