Varför ska det vara så svårt att skildra en konstnärs arbete? För om det får vi i princip inget veta, men om hans relationer - helst sexuella sådana - får vi veta mer än vi vill. Det kan ju inte var så att Leonard Bernstein är intressant för att han är bisexuell! Det är hans musikalitet, hans driv och hans spiritualitet som gör mannen, vem han sedan älskar med är av mindre intresse. Vi får i princip aldrig se honom komponera, bara vid något tillfälle öva och då med kör, aldrig vara med på någon av alla turnéer runt om i världen, inte se honom i synagogan, inte höra honom sjunga särskilt mycket... Hans liv blir i filmen om honom begränsat, småttigt och ointressant. Dessutom saknas det berättelse och gestaltning i ett mediokert skådespeleri där det bästa är porträttlikheten (något som faktiskt vore utan relevans om filmen var välgjord och välspelad). Några you-tube-klipp säger mer om Leonard Bernstein än vad denna film gör.
Lite lättköpta effekter som att filmen övergår från svart-vitt till färg när vi kommit in i sextiotalet och scener som går i varandra på ett oväntat sätt (första gången - men inte när det görs en gång till). Bäst är förstås musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar