Betyg: 3 monument
Cary Grant och Sophia Loren sprider sin charm över ett manus som är elegant, men lättviktigt även om sådant som traumatiserad sorg, freudiansk sexualförståelse och försök att ”bryta barriären mellan kapital och arbete” finns med. En pappa (Cary Grant) ensam med tre barn när deras mamma - som han levt på avstånd från - dör i en olycka. Istället för det enkla att låta svärföräldrarna ta hand om barnen gör han det själv. Det går så där bra. Han behöver en barnsköterska - då dyker Sophia Loren upp!
Bra barnskådespeleri, stundtals trovärdig psykologi, men mest förenklad. Filmen handlar egentligen om att leva vidare efter sorg och stora förändringar, om livet och döden ”i Guds universum”. Sentimentalt och freudianskt. Ganska progressivt i synen på barnuppfostran för att vara 1958.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar