Gothic

Betyg: 2 monument

Egentligen en film om romanen Frankensteins födelse, men ändå förvånansvärt ointressant. Drömmar, mardrömmar, stängda dörrar, råttor, spindelväv, likdelar, hysteriska skrik och elaka skratt samsas i en sorts historia om tillbakaträngda drifter och rädslor. Där Lord Byron, Percy Bysshe Shelley, Mary Shelley (bilden) och några till samlas en stormig natt i ett gammalt slott för att berätta skräckhistorier. Mary Shelley är den intressantaste av dem, men framstår som alldeles för vek och lättskrämd - det är ju ändå hon som i slutscenen börjar berätta om Dr Frankenstein och hans monster - och de andra personerna fångar inte intresset. Mest är det mörkt och ganska långtråkigt trots den gotiska inramningen. Det blir varken spännande eller läskigt - med undantag för de döda barnen, döda barn är alltid läskigt.

Om Guds död och människan som gud, om "att dricka ättika för att håna korsfästelsen", om hädelse och gudsrädsla - men mest om en samling förvirrade människor som försöker imponera på varandra på olika sätt.