Betyg: 2 monument
Vi befinner oss i Wien i mitten av artonhundratalet, i en värld uppbyggd av kulisser och orkestermusik. Det börjar med att brandkåren rycker ut, men orkestern kommer emellan så de får allt vänta. Dock bekommer det inte vår hjälte, Johan Strauss den yngre, som trots rökutvecklingen komponerar musik till sin älskade Resi. Strax förstår vi att han är i onåd hos sin far, Johan Strauss den äldre, som tycker att sonen komponerar struntmusik. Då dyker den goda grevinnan upp, lite betuttad i den yngre, men ändå mån i slutändan att de unga tu ska få varandra. Grevinnan har en text hon vill ha musik till: "An der schönen blauen Donau" och succén är ett faktum.
Dock är det en del som inte stämmer; melodin uruppfördes 1867 - här tycks det vara långt tidigare då kompositören knappast kan vara 42 år i filmen (han är född 1825) utan snarare 20! Men det tycks inte Hitchcock eller någon annan bry sig om. Men strunt samma, karlarna är ganska ointressanta - det är kvinnorna som gör filmen: grevinnan Helga von Stahl och bagarens dotter Resi. På så vis mer av en Hitchcockfilm ändå, även om det nog endast är några få snygga kameravinklar på orkestern som avslöjar regissören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar