4 Monument
Stilfull inledning med en sjungande mun - överdådigt målade läppar och vita tänder, men lite för närgånget. Sedan direkt ett kors, ett kyrktorn, kyrkklockor och vi befinner oss på en vigsel med fantastiska kyrkvärdar (se bilden). Senare: ett regnvått slott i en mörklagd del av världen dit ett oskyldigt par råkar komma. Slottsherren är minst sagt excentrisk i sina nätstrumpor och längtan efter närhet. Att han desutom är utomjording förvånar ingen, men känns lite overkill. Men filmens grundidé är väl just overkill. I vilket fall ganska fånigt, men stundtals riktigt roligt. Bäst är dansarna i alla upptänkliga storlekar och åldrar och till det de snygga politiska referenserna till Nixon (avgångstalet) och Trotsky (ishackan).
Riktgt intressant blir det när regnbågens färger ger liv tre år före den första offentliga användningen av Regnbågsflaggan i pridesammanhang. Det är teologiskt vackert med referensen till Guds löfte om att hålla sams med människorna, men också teologiskt problematiskt då det sker i ett sammanhang där människan skapar liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar