Betyg: 4 monument
En kvinna kommer ner från en klippa i öknen där hon möter en man med krossade händer, kvar på klippan ligger två manskroppar förvillande lika varandra. Eller, en man med krossade händer irrar runt i öknen, i närheten uppe på en klippa ligger tre döda kroppar, en kvinna och två män - förvillande lika. Om det är det första eller andra scenariot som avslutar filmen vet vi inte. De sista scenerna, snyggt filmade i slowmotion, är svåra att utläsa. Liksom hela filmen. Vi får då och då reda på brottstycken om vad som hänt, men allt stämmer inte. Ljussättningen, där flera scener är inspelade i dunkelt kvällsljus med skådespelarna knappt synliga, ökar på mystiken, liksom musiken och det öde landskapet som endast består av sand, sten och grus.
En gåta, eller ett mysterium, eller kanske en film om att vara människa, att inte veta, att följa någon, att ta ansvar, att försöka hantera det osäkra, där öknen så tydligt ställer människorna inför existensens grund. Det finns ingenstans där du kan gömma dig. Till detta en rad fantastiska invektiv och Jack Nicholsons första filmroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar