Patrioten

Betyg: 4 monument 

Det börjar med en syndabekännelse, men inga förlåtelseord blir sagda. Det är nog så att hela filmen är tänkt som ett slags förlåtelseord. Och visst om det vore så att hämnd är det självklara, att våld leder till förlåtelse, att den onde besegras genom våldsam strid och inte som Jesus lär genom godhet. Kanske speglas detta bäst i de återkommande scenerna där tennsoldaterna smälts ner till ammunition; leken blir allvar. Våldet går före minnena av den döde pojken. Hämden framför allt!

Men det är en storslagen film om Amerikanska frihetskriget. Känslosam och välspelad. Samtidigt så reser den många frågor: om trygghet och frihet, om humanism och krigets realitet, om hämnd och våld och omsorg, om folklighet och överhet, om klassförakt och patriotism, om framtiden och hoppet. Somliga av frågorna bevaras, andra hänger i luften. Filmen berättar om USAs tillkomst som suverän stat och grunden tycks vara det enkla folkets rättfärdiga kamp och det avskalade korset. Kanske skulle det kunna berättas annorlunda.

Mel Gibson är i vilket fall lysande, bortom det nationalistiska flaggviftandet, som bitvis psykopatisk mördare, bitvis omtänksam sjubarnsfar och bitvis taktisk general.