Betyg: 3 monument
Det börjar oerhört elegant med att de första människorna som presenteras, en stins, en kvinna som går över torget, ett barn vid matbordet vänder sig mot kamerna med ett leende och en blinkning. Hur ska vi förstå den här historien efter de öppningsscenerna? Som en ironi? Som en bagatell? Det som sedan följer är något helt annat, en rakt berättad historia om en fattig pojke som fostras till soldat och officer i den österrikiska armén under sent artonhundratal och tidigt nittonhundratal. Han framställs som obrottsligt lojal med kejsaren men anklagas för högförräderi och lämnas ensam på ett hotellrum med en laddad tjänstepistol som enda sällskap i slutscenen. Svårt att få ihop med inledningens leenden.
Ganska långsamt, stundtals vackert och välspelat, men alltför långsamt och lite svårbegripligt. Den österrikiska arméns antisemitism och rädsla för homosexualitet skildras tydligt, liksom officerarns intriger och politiska spel - det spel som ledde fram till Första Världskriget.
Intressant är biskopen som avslutar talet till konfirmanderna med ord om att Gud, Kejsaren och Fosterlandet ska existera i all evighet och att det hemliga kodordet på kasernen är hämtat från Ruts bok andra kapitlet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar