Betyg: 2 monument
Det visade sig att jag fick helt rätt när jag skrev om femtiotalsversionen av Moby Dick för knappt tolv år sedan. "Hade filmen varit inspelad i modernare tid tror jag att flera av bottnarna gått förlorade - för här finns de flesta av bottnarna i varje person." Det som är komplexa personer har här blivit typer som inte känns särskilt intressanta. Inga tydliga bottnar, inga dolda djup, ingen existentiell smärta. Mest gräl på ytan och snygga scener till havs. Vid något tillfälle kan det blixtra till som när Kapten Ahab menar att det handlar om känsla istället för tanke, men på det stora hela blir det tråkigt. Kanske beror det på att det egentligen är en miniteveserie.
Inget större skådespeleri, Piripi Waretini spelar över som Queequeg medan de andra mest vrålar order eller talar lågmält om gamla oförrätter. Inte ens Gregory Peck (som hade huvudrollen i femtiotalsfilmen och här är med i sin sista filmroll) som Father Maple lyckas fängsla när han predikar över Noa bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar