Betyg: 4 monument
Inledningen av det som kommit att kallas ”The Troubles” (den våldsamma konflikten mellan katoliker och protestanter på Nordirland 1969-2007) skildras genom barnets blick och minnenas filter. Känslan och barnets upplevelse är ärendet, inte den exakta beskrivningen av vad som hände. Med barnen som utgångspukt blir många av de vuxnas bekymmer och beslut svårbegripliga, vilket de ju är. Det är mycket välgjort och framförallt ytterst välspelat. Fint med en nygjord svart-vit film och där det enda som visas i färg är biograf-filmerna från sent sextiotal.
Det är både obehagligt och sentimentalt, men blir inte överdrivet åt något håll. Bäst är barnen och deras försök att förstå vuxenvärlden och en helt fantastisk helvetespredikan som får stor betydelse för huvudpersonen. Samma präst framstår som mer sansad senare då han fritt citerar 1 Kor 13, och orden "När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga" (1 Kor 13:11) blir som en sorts signum för filmen.
Roligast är när Buddy (Kenneth Branaghs alter ego) läser serietidningen "Thor" - med tanke på att just Branagh regisserade den första Thor-filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar