Gudfadern Del II

Betyg: 5 monument

Mörkare, tyngre än första delen - mer existentiell. Om den förra hade människans förvandling som tema, är temat här livets futtighet - där allt är ett jagande efter vind och det enda bestående är människans djupa ensamhet. Allt är korrumperat och gnagt av maktens misstankar; kärleken, politiken, affärerna, syskonkärleken, vänskapen, barnuppfostran. Inget förblir rent eller oberört av makten och våldet. En grym bild av livet, men oh så snyggt gjord!

Men det är en fin skildring av immigrantlivet och hur man som invandrare håller fast vid sin kultur i det nya landet. I "Little Italy" talar alla italienska och det gör de flesta även i femtiotalsscenerna - när det behövs! Skådespeleriet är fantastiskt ända ner till minsta biroll (särskilt faller jag för Tray Donahue som Merle). Här är inte de långsamma scenerna lika pregnanta som i del ett, kanske för att hela filmen känns långsammare. Istället framträder de politiska aspekterna; nöden på Kuba och revolutionen, korrumperade senatorer, köpta kongressledamöter samt den överallt grasserande rasismen.