Betyg: 3 monument
Först är det hundar, hönor och hästar, sedan börjar filmen: En revolverman vill dra sig tillbaka, ända till Europa för att komma bort från allt skjutande och dödande. Tyvärr så har hans mest entusistiske beundrare hittat honom och släpper inte taget. Beundraren kan varje revolverfight, har memorerat varje skjuten bandit och drömmer om sin hjältes ensamma kamp mot "The Wild Bunch"; etthundrafemtio revolvermän på galopperande hästar. Tja, det är väl handlingen. Ganska svårbegripligt, inte särskilt sammanhängande, men mycket charmigt och med kanske filmhistoriens bästa soundtrack. Musiken av Enrico Morricone är helt avväpnande, fyld av märkligheter, småljud och fantastiska melodier. Bäst är The Wild Bunch' ledmotiv, det dyker upp så fort de etthundrafemtio revolvermännen rider genom olika landskap, absurt, men vackert!
Fotot är märkligt, mycket närbilder och stundtals helt suddigt, en hel serie foton i lustiga huset med speglar överallt och överhuvudtaget en förkärlek för speglingar och reflexer. Här förekommer en parafras på Matteus 26:41 och en en särskild välsignelse över dem som delar sina bröders bördor, samt en hel del "baked beans".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar