En söndag på landet

Betyg: 3 monument

Det börjar med barnens sångramsor redan under förtexterna, sedan mörker som långsamt blir till ljus och en ny dag tar sin början med en gammal mans sång. Här har vi en sorts tema, barndom och åldrande, eller snarare barn och åldrande. Kanske också mörker och ljus där förtvivlan väntar bak knuten och framtiden bär död - samtidigt som barnen leker, lunch intas och solens värme sprider en viss dåsighet. 

Mycket mat och samtal och då och då en sorts drömska återblickar som inte alltid är begripliga. Det är tvärtom med den återkommande berättarrösten. En röst som berättar om det vi redan begripit. Vissa scener är vackra, barnens lekar och relationer känns äkta, och skådespleriet är överlag bra. Men det förblir oklart vad filmen egentligen vill säga oss. Kanske vill den bara skildra en gammal människa, en dag under tidigt nittonhundratal, en söndag på landet. En gammal människa som likt Mose fått se det förlovade landet och därmed kan dö i frid. Men vi blir inte riktigt på det klara med varför och hur.

Förutom 5 Mos 34:1-5 (Mose död) förekommer även SvPs 271.