Vin, en deprimerad, argsint, missbrukande vietnamveteran får mot sin vilja ta hand om den nyinflyttade grannpojken. Det blir lite som i Djungelboken med Baloo som säger "Jag ska lära honom allt jag kan" - det är inte så mycket och kanske inte det vi tänker på som barnuppfostran; hästkapplöpningar, slagsmål, barer, prostituerade och vild jukeboxdans. Men det finns naturligtvis ett hjärta av guld bakom den bistra fasaden.
Lite sockersött, förutsägbart, mer femtiotal än 2019, men ändå rätt fint. Kanske en något tveksam och framförallt gammaldags sensmoral, men samtidigt en nutida, teologisk traktat om helgonblivande och helighet. Bäst är den subtila samhörigheten när pojkarna lär varandra korstecknet i slutscenen och sedan när Bill Murray strax därefter sjunger duett med Bob Dylan medan eftertexterna rullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar